Tänker jag är den enda människan som väljer att tillbringa denna lördagskväll i juli ensam på ett blåsigt Haby. Men det fanns en till. Christian är inne och slår i min vik innan han ger sig ut på sin bräda, rakt ut i kulingen bland bränningar och skär igen. Jag satt på första parkett till en show av två timmars livsglädje. Han seglade inte ens, han flög.

Om fotografen tar ett snedsteg nu blir det ett steg på 46 meter ner, därav mitt o-roliga ansiktsuttryck där jag poserar vid Älgafallet, eller Elgåfossen, som vattenfallet heter på norska. Bohusläns sista utpost innan Norge.
Trevligare med en gräns i form av ett vattenfall än Concertinataggtråd. Just sayin'n.