snart kommer det en båt, kaptenen är min vän och han ska ta mig hem

Hållidigförnublirdetjävlarimigåkaav-väder.

There's a crack in everything, that's how the lights get in

Strandpiltarna på Valö snurrar min jord.

En Pingstafton med konfettiregn av blommor, som en lagbok med bara poesi, som en natt på Ibiza fast utan piller, som ett pensionsystem där alla får mer än de kan göra av med, som ett bröllop utan löften och ringar, bara festen, som ett partiledarmöte utan debatt, bara visioner, som Laleh med alla jordens symfoniorkestrar, som en julafton utan mörker, som en tombola med bara vinstlotter. 

Denna Pingstafton shakes the dust.

Heaven is a place on earth.
I storskogen på Härnäset närmare bestämt.

Dagens solnedgång: Tim.

Många gånger har jag känt med den unga mannen som blev drabbad av sådan begåvning och framgång. Hur i helvete kommer man ur det? Man kan alltid klättra uppåt. Men klättra nedåt, kliva av?

Hela vårt samhälle är inriktad på att ta sig uppåt, bli något, lyckas, leverera. Om man kliver av är det för att ladda för att komma igen, och igen och igen och igen. 

Men nu slipper du äntligen pressen att leverera. 

RIP Tim Bergling.