Det värsta med att vara deprimerad är att man blir så negativ. När det är som värst brukar jag försöka tänka på att jag har ben och ska vara glad för det. Inte för att man inte kan vara glad om man är utan ben men så länge man har det ska man iallafall inte klaga.
Här står jag och min äldsta vän lutade mot kummeln på Saltskär och har ben (hon som faktiskt jobbade en sommar med sin pappa att måla kumlar, bland annat denna.)
Det är sista sommardagen och sista dagen jag är glad på väldigt lång tid, men det visste jag inte då.
.....mmmm men vicka ben..An older "bum" like my self once told me in a salvation Army cue in the states.."there's people with out Arms and legs"...Fastnat för alltid i mitt sinne....Lätt att bli förblindad... When times a little rough så får man vandra genom skogen to the Myrtle Bog.. knacka på hos fina killen...Es Locos Indianas...sörpla maté framför elden and do some Reasoning....lufta...bolla...separera..kasta.....the breath loooong and steady...."hot legs"'..sjöng ju Roddan....he was right... en liten Bufo Bufo som blott för en dag blev en Stor Bugo Bugo i sin vita Disco dräkt and Fooled the Beauty that belongs to those Legs....some people don't even have legs you see...
SvaraRadera