När jag inte vill cykla mellan korna och deras kalvar, och inte heller släpa cykeln över bergen, så får jag snällt vänta tills korna gått hem.
Det är mörkt när jag kommer hem och jag är stupfärdigt trött och känner mig på samma gång fruktansvärt stark eftersom jag cyklade på egna ben till Ramsvik, fram och tillbaka. Trots allt.