I Bohusläningen är det ett uppslag på blodiga klippor och en intervju med kommunens säljägare som säger att han dödar sälar för sin sons skull. Så att han ska kunna åka ut fiska med sin son även i framtiden. 

"Vad är det för sjukt resonemang" utbrister mamma. 

"Att de tar fisken från hans son, det är ju vi som tar fisken från dem! Det är ju sälarnas mat! De kan ju inte äta något annat men det kan vi. Om vi inte vill att det ska bli utfiskat får vi väl sluta köra med de där jättetrålarna som går längs botten och ta upp våra fiskeredskap efter oss. Inte ge oss på sälarna som bor i havet!"

Ja, vi människor har sannerligen en sällsam förmåga att projicera ut problem vi själva skapat på andra varelser och arter. 

Dåligt med fisk? Vi skjuter säl! Sämre artrikedom? Vi utrotar lupiner!

Det här sälsamhället vid Böeflunan hade iallafall inte blivit traumatiserade av Tanums kommuns sältorped och lät oss komma såhär nära på vår väg hem från ön Ängelen.