Counting Crows på min väg till affären. I skymningen ser jag ljusen på Brandskärsflak och Dynabrotten tändas för att leda in fartygen till Scanraff (som heter Preemraff nu). Lågan på Skandinaviens största oljeraffinaderi i Brofjorden fladdrar i mörkret som skenet av Mordors verkstäder. I sydväst blinkar Hållö fyr och ovanför mig tänds stjärnorna.
När de andra åker förbi i sina plåtkarosser med sina varor, slår det mig alltid att jag känner mig så fri utan körkort. Bilisterna missar ju det här, det vackra i kråksången. Dofterna, bäckar som porlar, skiftningarna i ljus och mörker.
Ibland får jag ett sms av en vän som inte kunnat hålla sig i detta att alltid vara på väg och har stannat bilen vid Bottnafjorden för att solnedgången är så makalös. Men annars glimtar väl Allt bara förbi för bilisterna på deras väg mellan arbetet, hemmet och affären.
Jag tänker på vad Måns sa när vi gått av färjan på Hamburgö för att gå ut till stugan den där decemberdagen. "Cykel går för snabbt. Man måste gå ut till stugan för att hinna komma i rätt takt!"