Undrar om svanar reflekterar över att de är i paradiset? Om de på något vis tar in skönheten av vikarna där de lever? Eller förnimmer de bara en reflexmässig sekundsnabb belåtenhet när de dragit upp ännu en alg? Som en nyseparerad medelålders svensk, försjunken i sin Iphone, upplever en sekundssnabb ilning av tillfredsställelse bara när hen får ytterligare en "Gilla" på sin dejtingsite/Instagrambild/facebookstatus. Ointagliga för solglittrande vikar fast de sitter i en eka mitt i.

När jag går hemåt hör jag en helt ny låt jag lagt i min playlist. Tittar vilken artist det är. Joshua James. På omslaget av skivan flyger sju svanar.
När jag kommit hem och slår på datorn (ja, jag lyssnar på musik om fåglarna tiger, men nej, jag är inte uppkopplad när jag är ute) och kollar dagens nya releaser på Spotify ser jag att Cashmere Cat släppt en ny låt. På omslaget: två vita svanar.

I'd swim across Lake Michigan
I'd sell my shoes
I'd give my body to be back again
In the rest of the room

To be alone with you
To be alone with you
To be alone with you
To be alone with you

You gave your body to the lonely
They took your clothes
You gave up a wife and a family
You gave your ghost

To be alone with me
To be alone with me
To be alone with me
And went up on a tree

To be alone with me and went up on the tree
I've never known a man who loved me

...sjunger Joshua James. 
Jag gillar slutet. Klättra upp i ett träd och vara ensam med sig själv. Alla drömmars början och mål.