Den här tallskogen har min mormor räddat. När hon insåg att Lemundabolagen tänkte hugga ner varenda träd för att komma åt all sand ringde hon Naturvårdsverket och Länsstyrelsen och de tyckte också att det var något alldeles särskilt med Lilla Hals tallar. Sandtaget fick läggas ner och tallskogen vid Vätterns vackraste strand fick vara kvar.
"DET TRODDE JAG INTE OM FRU ÅSTRAND!!!" skrek Lemundabolagets chef Abenius, vit av ilska i ansiktet, berättar mamma som var hemma då han stormade in "Han var så vansinnig, jag tänkte han skulle hoppa på henne".
Nej det trodde han kanske inte, då både Fru Åstrands man och två av hennes söner arbetade i sandtaget samt hyrde huset av just Lemundabolaget. Och då familjen Åstrand hade åtta munnar som skulle mättas så kanske han inte skulle tro att Fru Åstrand skulle sabotera för sin uppdragsgivare. Men herr Abenius visste ju inte att Elmy Åstrand hade namnet Stål som flicknamn. Och inte heller att han inte var hennes uppdragsgivare.
Nu har Elmy en tall inristad på sin gravsten. Elmy Åstrand, hon som räddade tallarna i Lilla hals.