Efter två dagar inomhus försvunnen i min egen värld öppnar jag dörren och går ut och allt är helt förändrat. Jag har skepparkavaj istället för parkas och fryser inte, J hoppar i havet, i de grunda vikarna står öringsfiskarna, en man tilltalar mig på bussen (han säger att han köpt en bomb och ska spränga Hunnebo, men ändå, ingen har pratat med mig på bussen sen i somras), folk cyklar från Solliden med påskiljor i cykelkorgarna, trädgårdarna är blå av scilla, joggarna springer med lätta steg. Stenbyn är full av konst och tårtor.
Här som varit mer granit än himmel i fem månaders tid, har allt vänt sig upp&ner och ut&in, och nu är det mer himmel än granit. Holy shit. Jag blir lika omtumlad varje v/år när ljuset kommer tillbaka, utom och inom oss.