Septemberkväll vid Faltins myr, Bovallstrand. Julie skalar apelsiner och Rufus gör apelsinskalsbåtar och vi sjunger, We are all the winners, we are all the best, att vi får va tillsammans det betyder mest!

Sista sommardagen på Badholmarna. Cyklisten mycket skeptisk till varför jag tar kort och cyklar ut ur bild. De andra kidsen har vant sig. De badar en timma och vill aldrig gå upp, som om det är sista sommardagen. Och det är det ju med.

Min båt ska upp efter fem år bortglömd vid bryggan. När vi går genom sundet mot Hamburgö slip dyker den stiliga kuttern Anna Minde från Norge upp. Såna båtar hade farfar. Jag är ett uselt barnbarn till en skutskeppare, som inte ens kan ta hand om en Midget Magnific. Jaja. Var sak har sin tid. Och var människa sin uppgift. Min uppgift i livet är uppenbarligen inte att äga båtar. Sen skrapar vi ostron och musslor och tång från skrovet i timmar. Levande fiskar och krabbor ramlar ner från min icke alls släta båtbottenyta. Claes på varvet svär åt oss och jag funderar på om det inte är lika bra jag skänker bort lilla Midget till bättre behövande. Eller framförallt såna som är bättre på att utföra ett hederligt dagsverke än mig, som förvisso visst kan kavla upp ärmarna göra ett hederligt dagsverke. Men bara vart femte år.