Vi födelsedagsfikar på behörigt avstånd (som ni ser på bilden) på Ramsvik. Småsillen fyller hela Grosshamnen och pappa berättar att de nyss kläckts ute på Böeflunan.
Pappa har de senaste åren retat sig mer och mer på detta tidevarvs tempo och svenskarnas besinningslösa resande hit och dit till ingen världens nytta. Hans tröst har varit Greta Thunbergs vassa uppläxning av maktens män världen över. Han har med stor iver repeterat hennes budskap för alla som vill höra och alla som inte vill höra.
När andra oroar sig för Corona så tycker han det är toppen. Äntligen en sten i maskineriet till vansinneskarusellen som vår samtid kommit att bli.
Babylon faller och pappa åser fallet med förtröstan.
"Jag kanske stryker med av detta, men det gör jag ju ändå. Det blir personliga tragedier men för mänskligheten som helhet är detta bra. Det finns inget torn som växer till himlen. Det kommer att bli bra detta när det är klart."

Ack låt mig leva riktigt
och riktigt dö en gång
så att jag rör vid verklighet
i ont som i gott
Och låt mig vara stilla
och vörda vad jag ser
så detta får bli detta
och inget mer.

Om av det långa livet
en enda dag var kvar
då sökte jag det vackraste
som jordlivet har
Det vackraste på jorden
är bara redlighet
men det gör ensamt liv till liv
och verklighet.

(Önskan ur Gömda Land, Karin Boye)

Vårens första dag och jag är med.

Den älgrepellerande smålänningen var dock inte med denna Kynnefjällsvandring så vi fick möta fyra älgar, två rävar, en uggla, massa råbockar, harar, tranor, strömstaren och eventuellt en gädda.
Och älven forsar på som en Lalehsång och alla sorger rinner med älven ut i Bullaresjön där barnen snart badar och leker.
Panta rei.

Grus grus bjöd på prakt och trumpeterade ut vårlycka över skog, älv och äng.
Men det mest exotiska denna påskafton var smålänningen som aldrig sett en älg - och inte heller fick göra under denna Kynnefjällsvandring.