Allt är trasigt. Men jag har hela ben och jag har skogar och jag går ut i dem.
Regnen fortsätter falla, träden fortsätter växa och solen kommer alltid tillbaka.

This is how it feels

Jag är så nere att jag knappt kan stå. Trots att jag har ben. Men Gud levererar.
Över Bottnafjorden en mildhet utan gräns. Skulle vara jag då - som är antimildheten.

There is a crack in everything That's how the light gets in.

Sen tänker jag på att när allt är förstört finns det bara kärlek kvar.
En mycket provocerande tanke, jag vet, då den kan tolkas som att man kan begå precis vad som helst för förfärligheter. Vätebomber. Kvar är bara lovelove ändå liksom.
Men jag tänker det ändå och tanken är fri.

Sitter på ett berg på Ramsvik och tänker på Vätebomber.

Åh nej, är du här igen.
Jag tänker inte kyssa dig. Eller bära dig. Bara hoppa ut till tomatrabatten igen please. 
Jag sitter på en stol och glor på paddan så den inte ska smita in under kylskåpet som hen gjorde en annan gång. Paddan glor tillbaks.
Av oklar anledning går Every breath you take på repeat på Spotify. Every move you make, every step you take, I'll be watching you…..

She is running and she can't stop She is heading for the rooftops She is running and she can't stop
Det här fantastiska kortet tog Jeane. För ett ögonblick vänder hon bort fokus från mig på ett skär dit jag simmat och står och gör "trädet" (ja, extremt krystat) och fångar istället Julie mitt i steget mot det Stora Blå. Och Noel som sätter fart efter. Åh.

Det värsta med att vara deprimerad är att man blir så negativ. När det är som värst brukar jag försöka tänka på att jag har ben och ska vara glad för det. Inte för att man inte kan vara glad om man är utan ben men så länge man har det ska man iallafall inte klaga.
Här står jag och min äldsta vän lutade mot kummeln på Saltskär och har ben (hon som faktiskt jobbade en sommar med sin pappa att måla kumlar, bland annat denna.)
Det är sista sommardagen och sista dagen jag är glad på väldigt lång tid, men det visste jag inte då.

Noel såg jättestora berggyltor och sjöstjärnor när han snorklade kring Saltskär.
-sen gick Isis-räkorna gick till attack:  "Nu kan jag bara tänka på de där räkorna som bet mig."

Ikväll var det var en såndär solnedgång vid Tegelstrand att man bara ville springa rakt ut i.
Och det gjorde hela syskonskaran a´ fyra jag hade med mig till Lilla Hälla. Överlämnade dem sen sandiga, halvnakna, med blöta kläder på trehjulingens lastflak till föräldrarna för båtfärd tillbaka till Fjällbacka.

- Då sa han till Rufus att "Man får inte ha hund på Badholmarna"
- Du skulle svarat att Man får inte vara sur på Badholmarna.

Fredagsmystik vid yttersta gränsen.
Grosshamn, Ramsvik.

En 42-åring och en 75-åring kan också ha sommarlovsfötter.

Ramsvik, sjötulpanernas Keukenhof

Jesus/Rufus.
Skagerack en maxad augustidag.

Linn har hittat en till sitt gröna linne matchande myskbock.
Bohusläns landskapsinsekt dessutom.

Jag vägrar stänga dörren om sensommararkvällarnas blomdoft och syrssång. Vilket resulterar i att hela lyan är full av flygdjur.
Min mjölkkastrull är en dödsfälla för nattfjärilar. Men denna räddades från drunkningsdöden.

Augusti blir bara hetare.
Under ytan finns alla svar, sjunger Block 44 på Spotify samtidigt som jag lägger upp bilden på brännmaneten.

Jag har glömt binda upp mina tomater, men upptäcker de sträckt ut sina grenar och håller fast i varandra för att inte tappa taget och falla ner i marken… Som syskon med usla föräldrar.

Milla å mej fulla av hopp

Hornö. Kapten tvättar håret.

"De kallar det yoga, jag kallar det plåga!"

Man träffar alltid sina bästa kompisar på Badholmarna

Bättre sent än aldrig. Så är sommaren här till slut och vi kan tumla runt som medelålders män på grönbete.

Såhär ser det ut efter båten när vi släcker lamporna och kör hem från Lyckorna till Restenäs. Sedan badar vi i marelden och glittrar som filmstjärnor och älvor. Jag ser sju stjärnfall och massa fladdermöss. Augustinätter är magic grande.

Här är vi

Bio under stjärnorna på Klev. Obeskrivlig magi. Måste upplevas. Kan göras igen på fredag 7 augusti klockan 22. Åk till Bovall, följ "Bio under stjärnorna" skyltarna, följ de levande ljusen in i gläntan, köp en äggost och kaffe, ta en filt och slå dig ner. Nu börjar filmen.

Gnid in ditt skin med nässlor så blir du varm
men det ska vara nässlor från vikens kant
och inga sneda nässlor från ruinens brant
bevara oss från dem som dessa saluför
oss och de glada ungarna utanför
När inga ungar längre finns är allting slut
vad är det då för mening om man står ut?
Visst har det blivit kaos i tidens lopp 
men så länge det finns ungar finns det hopp

"Imorgon ska det bli tjugo grader", säger Daniel förhoppningsfullt när han tittar på yr.
Och mycket riktigt, så kommer den, sommardagen alla väntat på.

Jag promenerar från Ulebergshamn till Hunnebo under mitt paraply. Vid Bella Gästis ligger en flock norska träskutor förtöjda. I masterna har de hissat upp sina ungar som gungar och gungar däruppe i duggregnet. Norskar är så hurtiga. "Ut på tur aldrig sur"

Cyklar till det gamla stenbrottet på Bohus Malmön och ser pjäsen Stenriket.
Blir lite mindre rädd för Döden efter att ha sett Bo Westerholms stiliga gestaltning -av den som hämtar dig när dina dagar här är över.

När han var liten och hälsade på på västkusten och satt i kärran sa han "Stäng av fläkten mamma!"
Nu gillar han när det blåser och kan segla.
Har fortfarande de vackraste ögon jag någonsin sett.

I Hunnebo är det en kamp om parkeringsplatserna, kamp om båtplatserna, kamp om borden på Bella Gästis. Kamp om luftrummet. Sammanfattningsvis är juli en kamp här längs kustlinjen.

Cyklist siktad under kvällsbetet från en sommaräng någonstans mellan Bohus Malmön och Kungshamn

Och så kom blåsten på natten och när jag går ut på morgonen ligger de hjärtformade rosenbladen i drivor på min uteplats. Känns som att stå nygift på kyrktrappan. Hur nu det känns. Men ungefär såhär kan jag tänka. Jag säger hursomhelst Ja. 
Ja till detta fantastiska livet där man vaknar en morgon och ens trädgård är full av hjärtformade rosenblad och utanför sovrumsfönstret slår vågorna vita över skären. 
La dolce vita.  

Vid en snäckbesållad havsstrand står en port av rosor tunga…
I Missveden missionkyrka sjunger vi min favoritsång sedan jag var liten, Omkring tiggaren från Luossa inte mindre än sju gånger.
När jag kommer tillbaka hem välkomnas jag av en port av rosor tunga.
...under valv där evigt unga barn av saligheten bo... 

Sommarlovsfötter, finns inget vackrare.

Blommor till Babaji

I guess this is sill? Borde ju jag veta som bor precis vid the sillcity Kungshamn och haft en farmor som jobbat i "sillen", men jag är ingen fiskconnoisseur. Hursomhelst med småfiskar kommer snart makrillen, det kan jag räkna ut. Och mycket riktigt, på kvällen ligger båtarna utanför vattnet i Bovall på jakt efter havets silver.

Manetviken, my place, i världen. Runt de klipporna snurrar min jord. Här är det Westkust som går förbi.

Första juli. Konsert på Gerlesborgsskolan. Bottnafjorden ligger blank. Alla badar.
Nybadad Puli satt på min granitbänk sen på toppen av klippan och kollade Kasai Allstars.

Kallt så jag får elda inne, inga kantareller i skogen, tusentals sniglar på vägen, men det är sommar!!!
Jag får sms från någon on the road i Dalsland "Banjomusiken stegrar sig för varje mil vi kör. Karl i varseljacka, svarta skinnkepsar. Svartfärgat hår. Hennafärgat hår. Dogfight. Eternithus. Plastblommor i fönstret. Hörselkåpor ovanpå skinnkepsarna. Alla röker".
Jag frågar mig inte vad sms:aren gör i Hillbillyland eller vilka männen i skinnkepsar är, bara njuter av att, att man kan färdas djupare och djupare in.

Jag vill gå in här och aldrig gå ut igen

Jag rensar ogräs under himmelslökarna och det känns som jag är arbetar i en trädgård i en japansk saga.
Alltså, jag kallar dem himmelslök, den heter egyptisk luftlök enligt veteranerna på Tillsammansodlingen i Skärholmen.

Vresrosorna och strandängen blommar vid Lilla Hälla, Tegelstrand.

Så förlorar meningen Glad Midsommar all mening. Jag rasar från absolut glädje rakt ner i ett svart hål. Himlen matchar mitt sinnestillstånd. Ovädersmoln som marscherar in över en klar himmel. Hela Sotenäs kokar av party. Jag stänger dörren om Sommartider hej hej-ropen och ser en finsk dokumentär om självmord.

Nu börjar den, vattenskidsäsongen! Sexton grader i vattnet hindrar inte tuffa Ella från att ta några varv, falla några gånger och ta några varv till på Fjällbackafjorden.