"Nu är det sista hoppet!" ropar farmor.
Det struntar de i.
Stor filosofi.

Allt som finns är vatten, vind, blommor, sten och tärnor.
Det som inte fick blomma i förra årets torka tar igen det nu. Stora Håskär är en sommaräng av granit. Jag har aldrig sett något liknande.
Som om Gunnar D Hanssons lyrik tagit fysisk form och jag är inskriven i lyrikeposet Olunn.
Det är många sorger som ska sörjas i sommar men just denna julikväll fyrtio minuter från fastlandet fattas mig inget. Allt är poesi, allt är sammanbundet.
Inskriven i förevigt Nu.

Klockan elva på kvällen är det 27 grader varmt.
Ungarna på Tångebacken vill aldrig gå hem från badklipporna.

Livet springer vidare.

Änglar finns.
Och denna heter Ronia.