Tänker jag är den enda människan som väljer att tillbringa denna lördagskväll i juli ensam på ett blåsigt Haby. Men det fanns en till. Christian är inne och slår i min vik innan han ger sig ut på sin bräda, rakt ut i kulingen bland bränningar och skär igen. Jag satt på första parkett till en show av två timmars livsglädje. Han seglade inte ens, han flög.