Jag sitter i bokskogen och tänker på kärlek. Att de som drabbas av den sk stora kärleken i själva verket oftast drabbats av en parasitsjukdom. Antingen som värddjur eller parasit. Eller en mix av båda. Att man istället för att stå rakryggad som sig själv och relatera till en annan människa vill man den andra ska bli som en själv eller tvärtom. Äga eller ägas. Man ger varandra hot och löften, ringar och nycklar och ger upp sitt eget namn. Smickrar eller fryser ut för att få sin egen vilja igenom, eller slippa sin egen vilja. Sätter på piedestal eller förminskar, beroende på vilken metod som fungerar bäst för att få makten över den andra. Man begränsar och låser fast varandra, istället för att växa.
Ja, det tänker jag på när jag sitter med mitt kaffe och karlsbader i den nyutslagna bokskogen. När jag tittar upp ser jag detta: Ett träd som sträckt ut sin gren och vuxit samman med ett annat träd.