Nu faller Sankt Laurentius tårar över hela natthimlen som stjärnfall. Och en liten stjärna föll ur vår familj innan vi fick lära känna henne.
På Café Olivia sjunger Sara sånger från Hållö till Månen. När jag rullar hem med bussen svävar månen full upp bakom berget och fyrverkerier exploderar över Ramsvik.
Jag Spotifygooglar månlåtar och ner ramlar Himlen med Ratata, en låt jag inte hört på 29 år (men då för 29 år sen när Ragnar dog gick den på repeat). Jag hade till och med glömt att den låten fanns. Men nu när jag ska ta avsked av ännu en familjemedlem så dyker den plötsligt upp igen, från ingenstans. Från någonstans.
Som en liten blinkning från uralgoritmen;
Hey Lisa! Vi förlorar och vi sörjer men det goda lever kvar.