Ibland ringer hon tio gånger samma kväll. Under flera dagar ringer hon inte alls för hon förstår inte hur mobilen fungerar. 
När jag går hem från yogan i marskvällen har hon talat in ett förvirrat men på samma gång kristallklart meddelande i en enda lång mening på mitt mobilsvar:

"Hej Lisa. Nu är det Lena och vi har pratat mycket om hur det egentligen är när man sitter och väntar framför en färja. Om man ska vara lydig mot färjan eller om det bara ska vara lite skojigt och roligt och sådär. Men jag tycker det är både skojigt och roligt och allvarligt med färjor.

Jag vill att du ska lyssna på mig och jag vill att vi ska lyssna på varandra för att det är det viktigaste av alltihopa, och vi får gärna titta på havet och välsigna havet för att det över huvud taget bär oss. Fast vi är så duktiga att vi egentligen skulle kunna rymma och ramla ner i vattnet och bli blöta och må dåligt. Men vi mår bra för vi tycker om dig. Och vi vet att allt är väldigt viktigt här hos dig. God natt och Sov Gott och Tack för att du finns!"

Nästa morgon när jag öppnar tidningen läser jag att en man ramlat i från färjan M/S Color Magic och drunknat. Den jag såg på horisonten på min väg hem precis efter att Lena ringt och talat om faran med att vara för duktig när det handlar om färjefärder.