Jag var på Instagram ett tag och det var kul till en början men appen är ju konstruerad för att kapa ens uppmärksamhet och det är inte kul, det är fattigt. Att ge bort sin uppmärksamhet till en... app.
Att jag till slut började påverkas av Instagrams inbyggda smickersystem är inte swag men mänskligt.
Ah. Publiken gillar solnedgångar och katter. Kanske jag ska tona ner ämnen som cancer och depression och köra mer katter i solnedgång? 
Tycker hen jag skuldbelägger fredagsmyset i Tokyo nu när jag lägger ut ännu en post om Fridays for future?
Kommenterade hon med 💕för att hon tycker synd om mig eller för att hon gillade min text?
Och så vidare till månen och tillbaks. Så där satt jag till slut och vred och vände på mig som en mask på algoritmernas krok.
På den här bloggen gillar ingen nåt och kommenteras nästan aldrig så jag slipper snärjas in i det sociala nätet men kan ändå lägga ut ett foto och funderingar när andan faller på.
Och framförallt slipper jag distraheras av de horder av "spirituella" Memes jag kom på mig själv med att prenumera på :-). Nu läser jag Bhagavad Gita i sin helhet istället och den är fantastisk!
Fantastisk är även min nya kamera som jag fick på min födelsedag av min generösa familj.
Så nu kan jag se the Whole of the Moon.