Om detta hade varit en film hade Härlig är Jorden om själarnas pilgrimsgång genom de fagra riken på jorden börjat spelas när Oldsmobilen glider förbi mig på Valös strandäng. Rattad av en man med lika brett leende som Zac i Änglagård, fast inga skinnkläder, blå skjorta.
Och särskilt skön är denna själs pilgrimsgång -kvinnan i röda brallor och lila pumps, som kliver ur och öppnar grinden innan oldsmobilens röda baklyktorna försvinner in i den gröna tunneln, Psalm 297 tonar ut och kvar är bara grönska, fågelsång och Valö-Zacs leende fastnitat på anslagstavlan i Hjärnkontoret med LÅT STÅ skrivna i versaler bredvid.