"Se här finns ingen ödslighet mer att åkalla!
Allt har sammanvävts!"

När jag hoppat av Hållöfärjan i Smögen går jag in på en loppis och köper Gunnar D Hanssons "Olunn, Lunnebok, Idegransöarna" av hans bror som håller utförsäljning av lokalhistorik, Smögenvykort, pappersartiklar och lyrik.
Detta tecken i tiden. På horisonten styr de stora skeppen mot Brofjorden. Den skitigaste yttre energikällan värderas högt. Preemraff planerar bygga ut. Det som får oss att lysas upp inifrån slumpas bort. Affärer som säljer lyrik slår igen.
Jag åker hem och läser en av de största böckerna jag ännu inte läst ut. Slutar klaga över tidens tecken och jublar över poesin istället. Den går ju ändå utanför tiden rakt in i evigheten och Gunnar D Hanssons lyrik räddar världen.
Men!
"Går den atlantiska tilliten förlorad, går allt förlorat i evigheters evighet. Fide Solum!"